måndag 18 augusti 2008

Systemet som passar nördar - men vad vill de andra ha?

Nu är det strax skördetid och dags att hösta in resultaten. Men eftersom semestern nyss tog slut, finns det inte så mycket att skörda för enmansföretaget. Och den kreativa röran jag lämnade på skrivbordet före semestern har varken jäst till något smakrikt eller förmultnat till rik mylla. Konstigt.

Hur kan jag hitta ett system för allt som ska göras och som fungerar fram till nästa semester? Jag har massor av idéer för mitt företag och mitt liv, stora och små, långtidsverkande och snabbfixar - och allt samtidigt.

Jag är troooligen inte ensam i min önskan att bli mer produktiv. Därför finns det en marknad för managementläror. En av dessa så-här-kan-du-ta-kontrollen-över-ditt-arbetsliv-och-kanske-liv-läror refereras i Ny Teknik. Artikeln är stramt hållen och läsaren får själv dra sina slutsatser. Det är skönt att slippa bli utsatt för frälsning.

Vilket inte hindrar att jag vill ha en uppenbarelse om hur jag ska nå det paradis där harmoni råder. "Allt vi måste eller vill göra, stort som smått, ligger och skvalpar i huvudet och stör, så länge som vi inte plockar ut det och sätter in det i ett system", anser Dave Allen, som refereras i artikeln. Hans system, som sammanfattas i "en sak i taget", anses vara särskilt lämpat för datanördar.

Kanske det. Det verkar röra sig om etikettering och sortering. Det låter skönt, hanterligt, oerhört lockande och svårt. Att placera livet i en rad med lådor - eller kalla dem boxar om du vill - göra flödesscheman, rangordna, systematisera, flytta om, prioritera... Underbart! Jag fylls av en obeskrivlig längtan efter pärmar och fliksystem. Om kärleken till detta kännetecknar en nörd, så är jag en.

Definitionen av en nörd är inte glasklar. Är det just det fyrkantiga och systemälskande som kännetecknar en nörd? Att man VILL sortera? Medan resten av mänskligheten gillar runda, osystematiska företeelser och kökkenmöddingar i stället för pärmar?

Hur går det då för icke-nördarna? Får de vad de behöver i form av managementlitteratur? Eller klarar de livet och allt de vill och måste alldeles själva? Kan de överleva tills på söndag? Jag undrar.