tisdag 25 november 2008

Bättre vara vacker än ful

Enligt forskning vid Karlstads universitet föredrar arbetsgivare vacker personal framför ful. Intressant! Samma sak kan förstås sägas om de flesta av oss: Vi föredrar det vackra framför det fula. Det intressanta i den här forskningen ligger i att gruppen arbetsgivare i allmänhet har makt och pengar som de fördelar till sin personal. Och då vill man, som personal, troligen inte att lönen sätts med tanke på hur vacker man är.

Men vad är vackert? Skönheten lär ligga i betraktarens öga. Jag är inte så säker på det. Det skulle betyda en total relativism: det som du tycker är vackert är lika sanslöst fult, enligt en annan betraktare. Kan det verkligen vara så att vi inte alls är överens om vad som är fult eller vackert?

Eller har det vackra någon gemensam nämnare? Några förklaringar till vad vi tycker är vackert förekommer i artikeln i Ny teknik: hälsa och kraft upplevs som vackrare. Fet bör man inte vara, eftersom det är ohälsosamt. Många feta vittnar också om att de bemöts som mindre vetande. Andra förklaringar är harmoni - det symmetriska är vackert, det osymmetriska är fult. Kanske är det en biologisk inställning: det symmetriska är friskt medan en asymmetrisk partner kanske bär på smitta.

Frågan är vad som är vackert för en arbetsgivare som tittar på sin personal. Men varför frågar ingen vem som är en vacker för en arbetstagare?

söndag 16 november 2008

Testsvar ger nya frågor

Det finns många möjligheter att genom medicinska tester och mätningar få kunskap om den där kroppen som bär omkring på ens medvetande. Genom ett rubellatest som jag gjorde när jag var gravid, fick jag veta att jag hade haft röda hund och att mitt barn var skyddat mot den smittan när han låg i moderlivet. Ja, att det var en yngling visste jag inte då, men det hade man också kunnat ta reda på.

Ett enkelt blodprov säger så mycket om dig. Vi är vana att lämna det när vi är på sjukhuset. Blodtryck och midjemått säger en hel del om ditt hälsotillstånd, skelettmätning visar om du riskerar benskörhet, kissprov avslöjar vissa saker och bajsprov andra. Och så vidare. Allt det där ordnar sjukvården om det verkar behövas för att ställa rätt diagnos på dina medicinska problem. Betalningen står vi alla för via skattesedeln.

Nu kan du också lämna dna-prov och få veta en rad saker, men då måste du själv betala några tusenlappar. Sjukvården är än så länge återhållsam med tester för att kartlägga ditt dna, och anser i de flesta fall inte att du måste göra något dna-test alls. Men om DU vill? Då får du betala själv.

Här finns alltså pengar att hämta för det företag som kan snickra till ett dna-test och vill, och det är klart att det finns ett villigt företag som erbjuder sig att testa din arvsmassa. Via nätet kan du ordna det. Observera dock Ansvarsfriskrivningen ...

Finns det något problem med det här? Jag vet inte. Men det finns en rad frågor att tänka vidare på.

Är det fel att ta reda på hur min dna-uppsättning ser ut? I det aktuella fallet handlar det om att en viss uppsättning dna minskar risken för att smittas av hiv - men observera att testet inte heller är ofelbart, hundraprocentigt eller solklart. Men kan kunskapen vara dålig?

Det finns naturligtvis exempel på att kunskap har negativa konsekvenser. Det räcker kanske att kort nämna atomklyvning och fosterdiagnostik. Men det är inte kunskapen i sig utan tillämpningen som kan skada oss. Jag är teknikoptimist. Teknik är människans sätt att förverkliga sina önskningar, och jag tror att teknik är vårt enda sätt att lösa de globala problemen.

Jag tycker ändå att det finns många invändningar mot dna-testerna i den form de erbjuds av detta företag. Låt mig ta ett parallellexempel. Det finns andra nystartade företag som erbjuder vad som förenklat kan kallas magnetröntgen. Om du alltså själv bekostar en magnetröntgen, gör du det antagligen för att du vill se om du är frisk. Du har inga symptom eller kända sjukdomar, men av någon anledning tycker du att det är bra att få mer kunskap.

En sådan magnetröntgenundersökning kan till exempel visa att du bär på tumörer. Alla tumörer är inte farliga, men vilka som är farliga kan inte enkelt avgöras. Tumörer kan växa långsamt eller snabbt, vara dödliga eller ofarliga, göra ont eller inte alls kännas. Om undersökningen visar något som kan tolkas som tumör, så kommer du ganska säkert traska iväg till vårdcentralen - den skattefinansierade - och kräva en ytterligare undersökning och provtagning. Den visar säkert att du inte bär på något som måste åtgärdas. Men din frivilliga magnetröntgen har kostat dig och samhället ganska mycket.

Och så är det inte ens säkert att din "kunskap" är värd något. För vad ska du ha den till? Och det där som du har fått veta - är det korrekt? Användbart? Viktigt?

Eller är det händelsevis någon som tjänar pengar på din dödsrädsla?

Å andra sidan finns det flera goda argument för ökad kunskap om olika dna-uppsättningar. I förlängningen får vi till exempel individuella mediciner, doser som är personligt avpassade och en bättre sjukvård. Om vi har råd.

tisdag 4 november 2008

Att handhälsa eller inte

Ta seden dit man kommer är kanske bra? Jag vet inte, som vanligt ...
Nu var det handhälsning som aktualiserades av Halal-tv. En muslimsk variant är att lägga handen mot bröstet och buga. Vackert, tycker jag. En annan metod är att hålla upp handen och visa att man inte bär vapen. Eller gnugga näsan. Eller kyssa kinden. Eller kramas.

Att hälsningsceremonier är kulturella vanor med subtila nyanseringsmöjligheter är fantastiskt. Tänk att det finns en sådan rikedom att uttrycka status, emotionell inställning, kön, ålder och en massa annat som man ska förhålla sig till. Fast då är det bra om man hälsar på samma sätt, så man förstår varandras koder.

Det är väl det som förvirrar Carl Hamilton. Vad betyder det att denna kvinna inte tar mig i handen utan istället betygar sin vördnad genom att lägga handen på sig själv och buga för mig? Det vill säga, han har nog redan bestämt vad det betyder. Och känner sig provocerad.

Men istället borde han kanske vara tacksam. Kvinnliga händer bär ofta flera olika typer av bakterier än mäns. I alla fall bland amerikanska studenter efter ett prov. I alla fall bland dem som undersöktes.