måndag 13 april 2009

Kan man sona sitt brott?

Nu diskuterar vi Annika Östberg, som länge suttit i fängelse i USA. Om hon höll i vapnen vid de tre morden hon straffas för eller inte är en sak. Men hon var där och verkar inte ha gjort något för att hejda mördaren.

Nu svänger åsikterna hit och dit. Hur skyldig är hon? Svårt att veta hur skuldskalan ser ut, men rättsväsendet har gjort en bedömning. Den skickade henne i amerikanskt fängelse.

Nu sägs det att hon har ångrat sig, ändrat sig och blivit en annan människa.

Kan man det?

Annika Östberg ser ganska vanlig ut, hon är svensk-tycker vi -och kan hon verkligen ha begått mord? Det är synd om henne som måste sitta inlåst så länge. Vi ser ett ansikte och därmed får mördaren ett ansikte, en personlighet, en bakgrund och kanske en framtid. Det är mycket lättare att identifiera sig med en blond Annika som gjort bort sig än en anonym kvinna utan ansikte. Det är så lätt att ryckas med i den massmediala grötströmmen: Hon måste få komma till Sverige för att ... varför? Amerikanska fängelser är fel? Det amerikanska rättssystemet inte passar svenskar? Livstid är för långt? Det senare är en synpunkt som dagens svenska domare inte delar. Livstid börjar bli populärt.

Men kanske har Annika Östeberg sonat sitt brott? Kan man det? Ska vi "ta hem" de andra: narkotikabrottslingarna och sexbrottslingarna? Har våldtäktsmännen sonat sina brott efter några decennier? Hur många år behöver en pedofil sitta inne? Eller ska de sitta i fängelse i andra länder, eftersom de inte har några ansikten och inga namn?

Jag har ingen aning. Men medge att det är lätt att dras med i en känslogröt när enskilda fall talar till hjärtat, och principerna kolliderar med önskningarna om en god värld.